Så har man varit i Tunisien och levt livet. Sola, bada, vara en helt vanlig turist i ett främmande land.
Japp, det gamla vanliga hehe :P
Den 17 juni åkte vi från Arlanda kl 12 och var framme 4 timmar senare. Men nej, när vi kom till Monastir-flygplatsen så skulle vi åka en buss utan AC i 1 och fukking ½ timme... KUUUUUUUUUUL start på resan.
Suttit i bilen, suttit i väntan på flyget, suttit hela flygresan, suttit i bussen...sittningen var äntligen över och vi var framme i Hotel Fourati, Hammamet. Fyfaaan vad skönt. Det var bara att fylla på en massa papper, växla pengar och sen ta sig till rummen.
Eftersom vi alla var där för att sola och bada och inte hänga inne på rummet så var rummet heelt okej. Lite slitet, obekväma sängar och kuddar...men aja, vi sov och vaknade rätt så tidigt varje dag... runt 8-9 var man uppe och sprang. Åt frukost på hotellet (som btw söööööööööög) och sen sprang man ner till stranden och steekte som fan. Men Mamma, Walter och Camila var ganska smart som vaknade lite tidigare för att ta en strandpromenad innan frukoisten. Så dom tog med handdukarna ner till stranden to make sure att vi fick dom bästa platserna ;)
Annars var det inte så mkt, en massa fejkgrejjer fick man hem haha. Men riktigt fina var det och vi åkte bananbåt bakom en motobåt och även soffa...kommer inte ihåg vad den hette precis. Men bilder kommer folket!!! Annars är det bara att fråga vad som hände mera ;)
PS. Rubriken heter så pga av att varje dag gick det en man runt...70-års åldern. Han sålade Donuts. Så han gick runto ch skrek och sjöng om donuts hahaa :P
